This Week's TED: 5 Ways To Kill Your Dream.

 
En gång i veckan lägger jag upp ett inspirerande och lärorikt TED-talk och skriver mina tankar om det. TED är icke-vinstdrivande, hängivet till att sprida olika inspirerande idéer i form av korta presentationer. Denna vecka ska vi prata om hur man kan döda sin drömmar (och därmed inte göra dessa misstag). Titta på klippet (6:11 min) och läs sedan vidare!
 
Ärligt talat har jag inte så mycket att tillägga till det Pesce säger. Hon summerar det väldigt bra med saker du definitivt inte bör göra/tänka/tro om du vill bli framgångsrik. Jag tänkte att jag ska spalta upp dem i punktform, det här är alltså 5 sätt att döda dina drömmar:
  • Tro på det plötsliga genombrottet (the overnight success).
  • Tro att någon annan har svaret på dina frågor.
  • Slå dig till ro när tillväxten är ordnad (settle down).
  • Tro att det är någon annans fel.
  • Tro att det enda viktiga är målet per se.
Det jag tycker är viktigast att ta upp idag (för jag har touchat några av dessa punkter i tidigare inlägg) är den sista punkten: tro att det enda viktiga är målet per se. Som Pesce belyser så är känslan av att nå ett mål väldigt kortvarig. I mean, när du nått ett mål så slår du dig antigen till ro eller så fortsätter du att titta uppåt. Något som gör att nå själva målet till en tiny-tiny-litet fönster i ditt liv. Vad som är viktigare är faktiskt resan till målet. Som ni vet, så är jag en väldigt målmedveten och ambitiös person och ibland lyckas jag och ibland misslyckas jag (och ni vet hur mycket jag tjatar om att det är viktigt och nyttigt att misslyckas). Det viktigaste jag däremot har är faktiskt resan jag gjort och vad den har lärt mig - för det är inte målet som lärt mig något, utan det är ju resan jag gjort. 
 
Pesce säger "achieving a dream is a momentary sensation, and your life is not". Jag tycker detta var så bra och fint sagt. Man stirrar sig så blint på målet att man glömmer av sensationen av just att leva. Believe me, I've been there (and many times I'm still there) men jag lär mig att inte bara ha ett tunnelseende. Vem säger att man inte kan nå sina mål och bli "bäst" samtidigt som man njuter av livet? Det är ett föråldrat synsätt. Vi har internet, laptops, tablets, etc för att kunna vara on the move hela tiden och göra jobbet där vi exakt vill - vi är inte fastklistrade på en och samma plats för att nå framgång. Vi behöver inte sova mindre för att nå framgång, vi behöver bara effektivisera vår tid (och då får vi nog också tid för vänner och familj samtidigt).
 
Uppskatta resan till ditt mål, för den resan är kallad livet och livet är sensationellt.
 
Vad tycker ni om Pesces Fem sätt att döda våra drömmar på?
 
TED | business, entrepeneur, inspiration, management, motivation, success, ted, ted talks, tedx, tedxevent, tedxgöteborg, tedxtalks | | Kommentera

This Week's TED: How to Make Stress Your Friend.

 
En gång i veckan lägger jag upp ett inspirerande och lärorikt TED-talk och skriver mina tankar om det. TED är icke-vinstdrivande, hängivet till att sprida olika inspirerande idéer i form av korta presentationer. Denna vecka ska vi snacka om att stress inte är din fiende - om du låter den bli din vän! Titta på klippet (14:28 min) och läs sedan vidare!
 
Har du, som mig, hela ditt liv hört att "dåligt" stress är dåligt för dig, men "bra" stress är bra för dig? Bra stress är den stress jag kände när vi spelade basketmatch och låg under med två poäng med en minut kvar av matchen. Dålig stress är den stress jag kände och känner när jag under en längre period inte har livet under kontroll eller när jag ligger efter med plugget. Så vad är det som skiljer "bra" stress från "sålig" stress? Jag återkommer till det...
 
Hur du tänker på stress är enligt Kelly McGonigal viktigt. Jag tror även att det måste sättas en skillnad mellan vad stress är och vad oro är. Jag känner oro när jag ligger efter med plugget. En oro över att jag inte kommer hinna gå igenom allting i tid. En oro att inte klara av tentan, etc. Detta gör mig stressad, visst, men det är oron som är min första känsla - inte stressen. Vi använder ordet "stress" för allting: jag är stressad för det här, och det där och hit och dit. Men what if om vi kanske istället är oroliga - och inte stressade? Vi kanske överanvänder oss av ordet "stress" och fått det att klinga negativt. "Jag är orolig" är kanske den rätta beskrivningen på vad vi känner, och inte "jag är stressad". Så om vi faktiskt är oroliga - är då stress något dåligt?
 
När jag spelade basket så var man väldigt stressad (don't eff up på plan liksom, eller don't piss your coach off, etc.) - men det var ju "bra" stress, så det var ju liksom OK. Denna slags stress var sagd att göra mig mer fokuserad, mer samlad och mer on my toes. Många matcher handlade ju om att vinna eller försvinna. Stress är då inte dåligt - och speciellt inte om vi försöker beskriva våra känslor för vad dem faktiskt är under "stressiga" perioder: som oro. Jag menar, jag jobbar till exempel otroligt bra under press när jag pluggar eller har mycket att göra. Jag bli faktiskt allting som jag var på basketplanen: fokuserad, målmedveten, samlad och on my toes. Detta är ju positiva resultat av stress. Men jag har hela tiden varit så fokuserad på att stress är dåligt, och att jag då mått dåligt.
 
Jag har alltså blivit matad att stress är dåligt och därmed fått mig själv att må dåligt när jag varit stressad just på grund av att jag trott att det är dåligt. Det är som när jag var liten (5 år isch) och fick höra att "gråt förkortar livet" så varje gång jag grät när jag var liten så blev jag ännu mer ledsen för jag trodde jag skulle dö i förtid! Det är liksom samma princip! Life changing! Hear me when I say att från och med idag så ska jag inte uppfatta stress som något dåligt i mitt liv (självklart ska jag vara försiktig med hur mycket jag stressar), utan istället se det som något som gör mig med fokuserad och on my toes ('cause it does!). Jag gör ju mig själv bara ledsen genom att säga "sluta stressa, det är inte bra för dig".
 
Känns som jag är reborn nu. Shit. Tror jag hittat mitt sätt att förebygga utbrändhet.
 
Vad tror ni om detta? 
 
TED | 2014, ted, tedx, tedxtalks | | Kommentera

This Week's TED: The Power Of Believing That You Can Improve.

En gång i veckan lägger jag upp ett inspirerande och lärorikt TED-talk och skriver mina tankar om det. TED är icke-vinstdrivande, hängivet till att sprida olika inspirerande idéer i form av korta presentationer. Denna vecka ska vi snacka om att man alltid ska tro på att man kan utvecklas och bli bättre - och därmed kommer du även utvecklas och bli just bättre! Titta på klippet (10:20 min) och läs sedan vidare!
 
Först och främst, tänk om alla världens skolsystem och utbildningar kunde se ut såhär! Tänker er vilken jäkla grym värld vi hade levt i då! Anyway, skolor har mycket att lära sig! Detta Ted Talk är så intressant för mig då jag för ett par år sedan träffade en kvinna i Grekland som sa till mig "...du vill alltid bli bättre, det märks. Du stopppar liksom inte, inget som put you down" (hon sa detta självklart på grekiska, he he). Och jag nickade med huvudet och sa att "ja, så är det väl", utan att reflektera mer över det. Och sen får jag läsa mer och mer om detta growth set hos människor och istället för fixed set och börjar verkligen förstå innebörden av det och hur otroligt viktigt det har varit för min inlärning. 
 
Men såhär har jag inte alltid tänkt. En gång i tiden var jag otroligt pressad över att jag behövde ha bra betyg på högstadiet och gymnasiet och om jag inte fick det så sög jag. Jag var inte alls bra och jag skulle aldrig få ett jobb, och jag dög inte, och jag skulle dö ensam..... typ. Detta hänger självklart ihop med självkänsla och självförtroende (som jag exempelvis skrivit om här och här!), men har självklart att göra med hur jag såg på skolan och den utbildning jag hade. Skolan satte standarden och jag behövde ha ett visst betyg för att bli godkänd och därmed vara bra. Det var så jag såg det. Oh my, hur fel man hade va... Tur att jag någonstans under min andra termin på universitetet bytte perspektiv!
 
Ansträningara och svårigheter ska inte få dig att känna dig dum, det ska få dig att känna att du lärt dig nya saker och att du utvecklas. Jag har sagt det innan (som VÄLDIGT många andra också har) men det är utanför din comfort zone magic happens. Bara för att du inte klarar något nu så betyder det inte att du suger eller inte heller någonsin kommer klara det i framtiden. Det betyder bara "inte ännu" - du får utvecklas lite mer. Sedan tycker jag även att misslyckande är det absolut bästa sättet att lära sig något (har sagt det innan).
 
Tänk dig såhär, du ska ha sluttenta på en skitsvår kurs och du har pluggat jättemycket men är ändå nervös för att inte kunna "prestera" tillräckligt bra på tentan. När kursresultatet presenteras då ser du att du blivit underkänd. När du därefter ska göra omtentan, tänk hur mycket hårdare du då pluggar och hur mycket mer kvalitativt du lär dig inför omtentan. Förmodligen lär du dig då mer än vad du hade lärt dig om du faktiskt klarat tentan på första gången. Om man faktiskt vill lära sig och ta med kunskapen till arbetslivet (och inte bara klara av tentorna så man blir klar med sin utbildning "snabbt") så kanske vi alla borde faila första tentorna?
 
Hur ser ni på ansträningar och svårigheter? Och tror ni ni har ett growth set eller ett fixed set?
 
TED | ted, ted talks, tedx, tedxevent, tedxtalks | | Kommentera
Upp