Jag Älskar Män och att vara Hårfri.

Jag älskar män. Jag älskar att de inte alltid tänker likadant som mig som kvinna, jag älskar deras beskyddade egenskaper, jag älskar deras kroppar, gosh jag älskar deras fina rumpor! Jag älskar män. När jag är i ett förhållande så tycker jag om att serva min pojkvän. Jag tycker om att vakna upp tidigt på morgonen och fixa hans favoritfrukost; ha Bregott hemma för att han tycker om det (även om jag aldrig annars köper hem det då jag är svag för what ever kind of bread med Bregott och det slutar alltid med att jag äter upp halva brödlimpan); stryka hans skjorta han ska ha på sig på jobbet; och är det så att hans favoriträtt är en svettig köttbit med broccoli då kommer jag laga det som fredagsmysmiddag - även om hela lägenheten kommer vara osig och lukta fis. Jag tycker däremot även om att bli servad av mannen jag är i ett förhållande med. Har jag missat bussen till jobbet då förväntar jag mig att min pojkvän (om han kan) kör mig dit; jag älskar att få massage efter en hård vecka; och vi kan väl i alla fall försöka se ett avsnitt av New Girl tillsammans? Man ger och man tar. Jag förväntar mig att få tillbaka lika mycket som jag ger.
 
Dessutom är jag ganska hårfri. Jag rakar både armar, ben, och ja down under också. Ok nej, nu ljög jag. Down under vaxar jag. Brasilianskt. Tycker det är lättare så. Jag gillar liksom hela känslan med att vara len. Speciellt mot tyget av min nybäddade, fräscha säng. Priceless. På tal om min säng, ibland händer det ganska mycket action i den och ibland ganska lite. Och that's life, right? Jag känner liksom inte att jag behöver ligga för att dämpa mina höga kortisolnivåer för det gör jag redan på löpbandet med djävulska intervaller eller genom att lyfta tunga föremål. Och även om jag en gång i tiden var en väldigt aggressiv basketspelare som till och med kunde spela lite fult ibland så ser jag inte mig själv som en aggressiv person - utan kanske mer som en väldigt envis person som inte tycker om när ens motståndare dribblar förbi en. Därav mitt aggressiva försvarsspel.
 
Och en annan sak: jag gillar inte ordet "fitta", så jag säger det inte så mycket. Jag tycker det låter för hårt för något som är så mjukt (you know what I'm talking about). Och jag pratar inte jättemycket om mitt kön mer än med läkare, pojkvänner och well, friends, så jag känner liksom inget behov av att säga högt och offentligt "jag gör vad jag vill med min slida/fiffi/Fiona/the warm house" även om jag många gånger kan vara ganska högljudd (skyller på mina rötter från Medelhavet...). Jag tycker det är en självklarhet att alla får göra vad dem vill med sin kropp, så varför ska jag påminna okända människor om det självklara?
 
Något jag däremot tycker om väldigt mycket är vin. Helst ekologiskt och torrt vitt. Helvete, vad gott det är. Och jag tycker även om jämställdhet. Och jag är feminist. Jag är en hårfri, icke-aggressiv mansälskande vinpimplande person som inte behöver "få ett ligg" och som också råkar vara den största feministen du kan tänka dig. För jag tror på social, politisk och ekonomisk jämställdhet för alla. Punkt. Jag behöver inte förklara mer vad jag tror på. Föråldrade fördomar om att alla feminister gnäller, skriker, är håriga samt hatar män är bara en trygghet för er alla utan kunskap att kategorisera något okänt. Istället för att se ut i världen och se hur feminister faktiskt ser ut och uppför sig i verkligheten: exakt hur dem vill. Håriga eller hårfria, tystlåtna eller högljudda, med eller utan BH. Vi feminister ser väldigt olika ut, så som liberaler respektive kommunister ser olika ut. Har ni inte lärt er att man aldrig ska dra alla över en kam?
 
 
Tycker till | feminism, feminist |
#1 - - Agnes Åberg:

*Sitter här & ler* Jäklans vad du kan sätta ord på saker...

Svar: Men TACK så mycket!! <3
Natali

Upp