This Week's TED: How to Make Stress Your Friend.

 
En gång i veckan lägger jag upp ett inspirerande och lärorikt TED-talk och skriver mina tankar om det. TED är icke-vinstdrivande, hängivet till att sprida olika inspirerande idéer i form av korta presentationer. Denna vecka ska vi snacka om att stress inte är din fiende - om du låter den bli din vän! Titta på klippet (14:28 min) och läs sedan vidare!
 
Har du, som mig, hela ditt liv hört att "dåligt" stress är dåligt för dig, men "bra" stress är bra för dig? Bra stress är den stress jag kände när vi spelade basketmatch och låg under med två poäng med en minut kvar av matchen. Dålig stress är den stress jag kände och känner när jag under en längre period inte har livet under kontroll eller när jag ligger efter med plugget. Så vad är det som skiljer "bra" stress från "sålig" stress? Jag återkommer till det...
 
Hur du tänker på stress är enligt Kelly McGonigal viktigt. Jag tror även att det måste sättas en skillnad mellan vad stress är och vad oro är. Jag känner oro när jag ligger efter med plugget. En oro över att jag inte kommer hinna gå igenom allting i tid. En oro att inte klara av tentan, etc. Detta gör mig stressad, visst, men det är oron som är min första känsla - inte stressen. Vi använder ordet "stress" för allting: jag är stressad för det här, och det där och hit och dit. Men what if om vi kanske istället är oroliga - och inte stressade? Vi kanske överanvänder oss av ordet "stress" och fått det att klinga negativt. "Jag är orolig" är kanske den rätta beskrivningen på vad vi känner, och inte "jag är stressad". Så om vi faktiskt är oroliga - är då stress något dåligt?
 
När jag spelade basket så var man väldigt stressad (don't eff up på plan liksom, eller don't piss your coach off, etc.) - men det var ju "bra" stress, så det var ju liksom OK. Denna slags stress var sagd att göra mig mer fokuserad, mer samlad och mer on my toes. Många matcher handlade ju om att vinna eller försvinna. Stress är då inte dåligt - och speciellt inte om vi försöker beskriva våra känslor för vad dem faktiskt är under "stressiga" perioder: som oro. Jag menar, jag jobbar till exempel otroligt bra under press när jag pluggar eller har mycket att göra. Jag bli faktiskt allting som jag var på basketplanen: fokuserad, målmedveten, samlad och on my toes. Detta är ju positiva resultat av stress. Men jag har hela tiden varit så fokuserad på att stress är dåligt, och att jag då mått dåligt.
 
Jag har alltså blivit matad att stress är dåligt och därmed fått mig själv att må dåligt när jag varit stressad just på grund av att jag trott att det är dåligt. Det är som när jag var liten (5 år isch) och fick höra att "gråt förkortar livet" så varje gång jag grät när jag var liten så blev jag ännu mer ledsen för jag trodde jag skulle dö i förtid! Det är liksom samma princip! Life changing! Hear me when I say att från och med idag så ska jag inte uppfatta stress som något dåligt i mitt liv (självklart ska jag vara försiktig med hur mycket jag stressar), utan istället se det som något som gör mig med fokuserad och on my toes ('cause it does!). Jag gör ju mig själv bara ledsen genom att säga "sluta stressa, det är inte bra för dig".
 
Känns som jag är reborn nu. Shit. Tror jag hittat mitt sätt att förebygga utbrändhet.
 
Vad tror ni om detta? 
 
TED | 2014, ted, tedx, tedxtalks |
Upp