Smärta.

 height=
Vad är smärta egentligen? Enligt den internationella smärtorganisationen International Association for the Study of Pain (IASP) så är smärta "an unpleasant sensory and/or emotional experience associated with actual or potential tissue damage, or described in terms of such damage" (det vill säga, "en obehaglig sensorisk och/eller känslomässig upplevelse förenad med vävnadsskada eller hotande vävnadsskada, eller beskriven i termer av sådan"). Därefter beskriver IASP smärta som något högst individuellt och som upplevs olika utefter personen mognad, tidigare erfarenheter eller andra omständigheter. 
 
Det är alltså inget som kan beskrivas för någon annan än för en själv. Enligt mig. Min smärta är inte samma som din smärta. Hur varje individ handskas med dennes egen smärta är något högst individuellt och som kanske inte hjälper den andra att handskas med sin egna smärta. När jag pratar om smärta nu så pratar jag om psykiskt smärta av något slag. Från att någon har ljugit till dig, till att någon i din närhet har dött, eller att din värld rasar samman på grund av att du just fått lämna den du älskar. 
 
Den här bloggen är inte till för att prata om väldigt djupa ämnen egentligen. Men alla människor kommer få känna smärta på ett eller annat sätt någon gång i livet. Man brukar till och med säga att alla någon gång i livet kommer känna att ens liv kommer rasa samman - som att allt bara faller och man tappar kontrollen och får panikångest. Vi är bara människor, remember? Jag har känt många olika slags psykiska smärtor i mitt liv (vilka jag inte kommer gå in på nu) och visst, jag må vara superung och jag har hela livet framför mig men jag är tacksam över att ha fått lära mig vissa tekniker som gör att jag kan deal with my pain. Såhär gör jag:
 
Andas.
Min fina, fina Cecilia lärde mig detta (och något jag även lärt mig att uttöva efter år av yoga) är att ta djupa andetag när det är svårt i livet. När du känner smärtan antigen krypa sig fram eller hugga tag i dig. Kyl av dig genom att ta ett djupt andetag in och ett vääääääldigt långt andetag ut. Blås ut all luft i lungorna. Det är ditt egna avkylningssystem som lugnar dig och dina nerver. 
 
Kom ihåg: det går över.
Smärta är aldrig permanent. Man kan prata om kronisk smärta men då är det något fysiskt. Pain is always temporary. Det kan hålla i sig en dag, i en månad eller kanske till och med i ett år - men därefter kommer den avta. Att veta om att this too shall pass hjälper en otroligt mycket enligt mig.
 
Träna.
Träningen för mig är my kind of preaching. Mitt sätt att få kontakt med min slags "Gud" genom min kyrka (gymmet). Jag gör allt för att käna maximal smärta på gymmet för att dämpa den andra smärtan jag känner. Endorfin- och dopaminkicken jag får efter är bara ett pluspoäng. Jag vet till och med tillfällen där jag börjat gråta ut efter en träning, inte så mycket på grund av att jag vart helt slutkörd och trött efter vad som känts som 387328 mördarintervaller, men mer på grund av att jag släppt ut min psykiska smärta som satt långt inne. Träning för mig är alltid ett bra svar på en svår fråga.
 
Prata.
Släpp. Ut. Det. Prata tills du blir trött på din egna röst. Prata till du analyserat sönder det - och visst, du kanske inte blev klokare men du fick i alla fall ut varenda lilla tanke som du gick och bar på. Du behöver inte ha lösningar till allting, men du behöver faktiskt släppa ut det och bara air it out. Ring VEM SOM HELST - någon jäkla myndighet sitter säkert gärna och lyssnar på dig. 
 
Vänner. Mat. Vin.
En gång i tiden (läs: inte alls för länge sedan) så kunde jag aldrig fråga efter hjälp. Jag kunde aldrig säga att jag mådde dåligt och behövde hjälp av mina närmsta vänner ens. Nu ser jag till att vara med dem så mycket som möjligt för att jag vet att jag alltid kommer må bättre efter att fått vara med dem. Lite mat på det, och ett glas vin och det känns plötsligt liiiiite bättre. 
 
At the end of the day though så är vi alla olika. Tänk efter själv vad som hjälper dig i livet när du känner någon slags psykisk smärta och gör just det. Hjälp dig själv genom att ta det till hjälp. Det är helt okej att må dåligt och vara ledsen och känna smärta - det är inget du ska trycka bort. Men du behöver inte låta den känslan omsluka hela ditt liv och vardag.
 
Ta hand om varandra och snälla sprid kärlek!
 
Inspiration, Natali | Pain, Smärta |
#1 - - Paula:

Jag känner verkligen igen när du skriver såhär; En gång i tiden (läs: inte alls för länge sedan) så kunde jag aldrig fråga efter hjälp. Jag kunde aldrig säga att jag mådde dåligt och behövde hjälp av mina närmsta vänner ens. Nu ser jag till att vara med dem så mycket som möjligt för att jag vet att jag alltid kommer må bättre efter att fått vara med dem. Lite mat på det, och ett glas vin och det känns plötsligt liiiiite bättre.

Och jag har också insett att det inte funkar att bära på allt själv. Det har redan lett till att jag gått in i väggen och det vill jag ju inte göra en gång till, så nu försöker jag att be om hjälp så ofta jag kan även om det fortfarande är svårt!

Svar: Det är en av de bästa insikterna jag haft i mitt liv faktiskt och jag är glad över att jag faktiskt kom på det ganska tidigt. Det är väldigt många som faktiskt aldrig lär sig att be om hjälp när de mår dåligt.
Jag blev "inspirerad" av att skriva ett inlägg om utbrändhet nu när du nämnde det i den här kommentaren. Jag får mer och mer höra att folk gått in i väggen eller liknande och jag får själv höra det av nära vänner och familj att jag måste vara försiktig. Men jag rä så kluven över det - för hur lugnar man ner sin ambition?

Läs inlägget och ge din input när du känner för det! Jätteintressant att få input på den här frågan då jag faktiskt inte har någon aning om hur man "förebygger" att gå in i väggen. Puss och TACK för att du är så flitig på att kommentera här! Det värmer mitt lilla stressade hjärta!! <3
Natali

Upp