Kvinnor och Självförtroende - Varför Undervärderar Vi Vår Egna Förmåga?

Kvinnor undervärderar sig själva hela tiden. Det är tråkigt att säga, men det är sant. Självklart gör män också det, men flera studier inom ett flertal branscher visar på att kvinnor ofta bedömer sina egna insatser som sämre än vad de egentligen är, medan män bedömer sina egna insatser som bättre än vad dem faktiskt är. Varför tror vi, kvinnor, inte på oss själva och vad vi kan?
 
Häromdagen var jag på en intervju för en praktik som jag verkligen, verkligen vill ha. Jag vet att jag är fullt kvalificerad för att få den här praktikplatsen även om jag samtidigt vet att konkurrensen är superhög. Anyway, varje kandidat skulle ta med sig något de skrivit på mer än tre sidor som de själva var nöjda med (detta för att rekryterinsansvariga på företaget ska få en uppfattning på hur vi skriver och vilken kvalitet det håller). Jag började gå igenom gamla sparade hemtentor och inlämningsuppgifter då jag på dessa har skrivit väldigt akademiskt och därmed professionellt. Jag läste nog över 100 sidor av gamla arbeten innan jag valde ut en som jag tyckte var någorlunda bra.
 
Jag valde en en gammal inlämningsuppgift som jag skrivit när jag läste socialpsykologi under 2013 där jag diskuterade olika moderna samt postmoderna teorier däribland om Foucault, Weber och många olika feministiska teoretiker. Jag tyckte texten var intressant och bra skriven men hade en gnagande känsla av att detta inte var bra nog. Å ena sidan tyckte jag att min analys och texten var grym, men å andra sidan så tyckte jag att den sög. Jag var till och med beredd på att, under intervjutillfället, ge rekryteringsansvariga och dem som intervjuade mig min sju sidors diskussionstext och samtidigt påpeka ”jag har skrivit massa andra bra texter as well – och säkert mycket bättre, men texterna är då på 30 sidor och jag ville inte trötta er *hehe*”. I hopp om att visa dem att ”det här är en bra text jag skrivit, men om ni inte gillar den så finns det ju sjääääälvklart massa annat bra jag skrivit – jag kan bättre, TRUST ME!!”.
 
Dagen innan intervjun satt jag och läste igenom texten en sista gång och då slog det mig att detta är visst enough. Detta är faktiskt bra skrivet. Jag fick ju till och med VG och jag hade till och med fått beröm under kursen över hur fint och akademiskt jag skrev. Det här är något jag ska lämna till personerna som ska intervjua mig, utan att kläcka ut mig någonting i försvarsställning. Jag ska bara dit och lämna det med ett leende. Och ett sken av självförtroende.
 
Varför ska vi försvara oss med att vi kan bättre innan vi ens har fått höra kritiken? Varför kan man inte bara inse att man är riktigt jävla grym? Har man tagit sig till second round för en praktikplats som är otroligt eftertraktad på ett av världens största företag, då är det inte läge att undervärdera sig själv. Utan där ska man klappa sig på axeln och säga ”Shit vad långt du kom, bra jobbat”. Om inte jag tror på mig själv – who the hell will?
 
 
 
Inspiration, Natali | girl power, självförtroende |
Upp